Det gjorde ont i hela hjärtat när du skrev så, jag vill inte mista dig. Jag vill inte. Du kom som en ängel till mig för flera år sedan och sen dess har du varit mitt allt. Du har varit anledningen till att jag orkat gå upp på morgonen. Jag älskar dig så mycket. Du kan inte förstå hur jag känner, det går inte att förklara med ord den känslan du fyller mig med. Samtidigt som du gör mig så lycklig, så varm, så gör du mig så ledsen. Allt jag vill är att få finnas där för dig som du har funnits för mig i alla dessa år. Jag vill kunna hjälpa dig, du säger att jag inte förstår men du ger mig ju aldrig chansen att försöka förstå dina problem. Jag har blottat mig helt och visat dig allt jag har inuti mitt hjärta. Du har inte ens visat mig en femtedel av ditt och det sårar mig. Jag trodde du litade på mig, jag trodde du var äkta.

Jag har funnits här, precis framför ögonen på dig, och jag har väntat på att du ska se mig men du ser bara rakt igenom. Jag har gjort allt. Nu måste jag snart försöka stå på mina egna ben för du drar bara ner mig. Du är inte bra för mig. Jag vet det men jag älskar dig så fruktansvärt mycket så jag vill stå vid din sida även om jag blir nerdragen i skiten för jag är inte hel utan dig. Jag har blottat allt och du har lovat att vara min vän tills döden skiljer oss åt. Men snart, snart orkar jag inte mer. Du måste möta mig halvvägs eller iallafall en liten bit på vägen.

Du är det allra finaste jag har, du har hjälpt mig så mycket. Du har alltid sett mig för den jag är. Vad är det nu som är fel? Jag vet att det är någonting som inte stämmer med min Micke. Innan var det "Hej snöret!:)" och nu "Hej." Någonting är fel och jag vill veta vad. Släpp in mig annars går jag min väg och kommer aldrig igen.