Jag har kommit på en sak. Du är precis som jag. Precis exakt som jag. Det är därför jag älskar dig så mycket men samtidigt inte står ut med dig någon längre stund. Tanken har slagit mig innan att vi beter oss ganska lika men inte såhär. Vi reagerar precis på samma sätt och vi sårar varandra så mycket mer än vad vi förstår. Men, jag kan inte vara vän med mig själv en gång till, jag menar, jag tycker inte ens om mig så hur ska jag kunna tycka om dig alltid? Vi bråkar bara ju. Bajs.